Långholmen Guidning
Långholmen
Jag har valt Långholmen till min guidade tur och jag valde just Långholmen då den har en fängslande historia.
Långholmen består av flera byggnader som alla har sin egen historia. Det vi står nu är gamla fängelset som sedan 1989 är Långholmens hotell & vandrarhem.
Nu berättar jag bakgrunden om byggnaderna.
Det finns flera byggnader på Långholmen och jag ska berätta lite mer om några.
Långholmens spinnhus
1670 byggdes ett stenhus av Ahlsteds på Långholmen men år 1724 köpte staten byggnaden för 37 000 daler kopparmynt vilket var mycket pengar på den tiden.
Staten skulle använda denna byggnad som ett kvinnofängelse, det blev Långholmens Spinnhus
I september samma år togs de första kvinnorna emot, det var då 110 vuxna och 10 barn. Det kallades Långholmens rasp- och spinnhus.
Kvinnorna som togs in till spinnhuset var som de på den tiden kallade lösdrivare, alltså de fria folket utan arbete eller bostad. Förr ansåg man att den som inte hade någon husbonde eller egendom var försvarslös och att vara försvarslös var ett brott på den tiden. Andra vanliga brott var misshandel, prostitution, stöld och rymning. Även häxeri var på den här tiden ett brott &
Hanna Hansdotter blev den sista personen i Sverige att dömas för häxeri. Hon fick sitt straff omvandlat till livstids straffarbete & satt inne på Långholmen.
Arbetsdagarna på spinnhuset var väldigt långa för kvinnorna. Både på vintern och sommaren väcktes internerna klocka fyra för att börja sin arbetsdag klockan fem, arbetsdagarna kunde pågå ända fram till klockan sju, åtta eller till och med så sent som nio på kvällen.
Arbetarna blev uppdelade i olika grupper beroende på deras ålder och styrka.
Man påstod att de som suttit inne på spinnhuset hade lärt sig att skrubbla, karda och att spinna så de kunde försörja sig själva. De kunde alltså bli frigivna så länge de inte gick tillbaka till det så kallade oanständiga livet, som till exempel prostitution. Men efter att ha undersökt arkiven kommer det fram att det dock inte var ovanligt att folk ändå återvände till prostitutionen.
Förr så var det märkbart stora klasskillnader och var man rik och ur rätt samhällsklass fick man ett mildare straff som till exempelvis när adelsdamen Magdalena Rudenschöld dömdes till dödsstraff men eftersom hon ansågs vara så himla snygg så behövde hon bara stå vid skampålen några timmar istället för att bli halshuggen och sedan tillbringa tre år i spinnhuset.
1808 Byggde man återigen ut för att kunna förvara ytterliga 200 stycken fångar men år 1825 flyttade kvinnofängelset till Norrmalm och utbyggnaden blev ett fängelse för även manliga interner, kronohäktet och centralfängelset.
På fängelset ägde Sveriges sista avrättning rum, med giljotin, (och vet ni vad en giljotin är?) En giljotin består av två vertikala skenor och en snedställd bila, Vid avrättningen frigörs bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen. Giljotinen användes mycket i samband med den franska revolutionen. Den 23 noember 1910 blev Alfred Ander den första och sista att avrättas med giljotin i Sverige.
Ander hann bli 37år innan han blev avrättat på grund av ett rån han gjort på Gerells växelkontor, ett brott som han aldrig kom att erkänna. Under rånet misshandlade han kassörskan så brutalt så hon avled. Alfred kom över 5 211 kronor och 25 öre. Dessa pengar kom senare att användas som bevis mot honom då en del av pengarna var nerblodade.
Ander greps av polisen samma kväll som rånmordet ägde rum
Giljotinen var 442 centimeter hög och 238 centimeter bred. Det sägs att Ander vägrade tala med fängelseprästen före avrättningen och att hans sista ord var en förfrågan till Dahlmans assistent om han fick säga något före avrättningen, vilket han dock inte tilläts att göra. Giljotinen fungerade som väntat och sedan halshuggningen genomförts, överlämnades Anders kropp till läkare som kunde konstatera att han före avrättningen led av tuberkulos och att han svalt en större porslinsskärva.
Men hur många som dött här på Långolmen kan man omöjligen säga.
Det är säkert tusentals. De har hängt sig och mördats, dömts till döden och dött av sjukdom. Men det finns ingen statistik.
Man förde visserligen statistik. Fångarnas biografi antecknades noga. Hårfärg, längd, födelseort, uppförande, brott, strafftid. Men inga anteckningar hur många som faktiskt dog här.
Det har funnits en del kända interner på Långolmen under 1900-talet, till exempel:
Hjalmar Branting, politiker som dömdes för tryckfrihetsbrott
Isaac Grünewald, konstnär som fängslades för misshandel
Barbro Alving, journalist som dömdes för civliförsvarsvägran
Raskenstam som var en sol-och vårare (en fuckboy & golddigger) som det gjorts filmer om
Jan Guillou, för olovlig underrättelseverksamhet efter IB-affären
Lasse Strömstedt, kåkfarare och senare populär författare
Strömsted citerar
”För en fixare var Långholmen rena paradiset. Allt fanns att få inom murarna. Sprit, knark, tabletter av insomnings- och lugnande karaktär. Sniffade man thinner fanns det att köpa dunkvis.” (Lasse Strömstedt)
I mitten av1900-talet kom Stockholms stad & staten överens om att lägga ner fängelseverksamheten men det var inte förrens år 1975 som verksamheten upphörde helt & fängelse tömdes.
Långholmen är idag konferensanläggning, hotell, vandrarhem & Wärdshus. För att sticka ut bland alla konferensläggningar som finns idag har de valt att verkligen marknadsföra sig genom historien. Rummen man får bo i är de gamla cellerna som de gjorts om men ändå bibehållit fängelsekänslan.
Det finns också ett museum du kan besöka för att få ännu mer historia.
Jag har valt Långholmen till min guidade tur och jag valde just Långholmen då den har en fängslande historia.
Långholmen består av flera byggnader som alla har sin egen historia. Det vi står nu är gamla fängelset som sedan 1989 är Långholmens hotell & vandrarhem.
Nu berättar jag bakgrunden om byggnaderna.
Det finns flera byggnader på Långholmen och jag ska berätta lite mer om några.
Långholmens spinnhus
1670 byggdes ett stenhus av Ahlsteds på Långholmen men år 1724 köpte staten byggnaden för 37 000 daler kopparmynt vilket var mycket pengar på den tiden.
Staten skulle använda denna byggnad som ett kvinnofängelse, det blev Långholmens Spinnhus
I september samma år togs de första kvinnorna emot, det var då 110 vuxna och 10 barn. Det kallades Långholmens rasp- och spinnhus.
Kvinnorna som togs in till spinnhuset var som de på den tiden kallade lösdrivare, alltså de fria folket utan arbete eller bostad. Förr ansåg man att den som inte hade någon husbonde eller egendom var försvarslös och att vara försvarslös var ett brott på den tiden. Andra vanliga brott var misshandel, prostitution, stöld och rymning. Även häxeri var på den här tiden ett brott &
Hanna Hansdotter blev den sista personen i Sverige att dömas för häxeri. Hon fick sitt straff omvandlat till livstids straffarbete & satt inne på Långholmen.
Arbetsdagarna på spinnhuset var väldigt långa för kvinnorna. Både på vintern och sommaren väcktes internerna klocka fyra för att börja sin arbetsdag klockan fem, arbetsdagarna kunde pågå ända fram till klockan sju, åtta eller till och med så sent som nio på kvällen.
Arbetarna blev uppdelade i olika grupper beroende på deras ålder och styrka.
Man påstod att de som suttit inne på spinnhuset hade lärt sig att skrubbla, karda och att spinna så de kunde försörja sig själva. De kunde alltså bli frigivna så länge de inte gick tillbaka till det så kallade oanständiga livet, som till exempel prostitution. Men efter att ha undersökt arkiven kommer det fram att det dock inte var ovanligt att folk ändå återvände till prostitutionen.
Förr så var det märkbart stora klasskillnader och var man rik och ur rätt samhällsklass fick man ett mildare straff som till exempelvis när adelsdamen Magdalena Rudenschöld dömdes till dödsstraff men eftersom hon ansågs vara så himla snygg så behövde hon bara stå vid skampålen några timmar istället för att bli halshuggen och sedan tillbringa tre år i spinnhuset.
1808 Byggde man återigen ut för att kunna förvara ytterliga 200 stycken fångar men år 1825 flyttade kvinnofängelset till Norrmalm och utbyggnaden blev ett fängelse för även manliga interner, kronohäktet och centralfängelset.
På fängelset ägde Sveriges sista avrättning rum, med giljotin, (och vet ni vad en giljotin är?) En giljotin består av två vertikala skenor och en snedställd bila, Vid avrättningen frigörs bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen. Giljotinen användes mycket i samband med den franska revolutionen. Den 23 noember 1910 blev Alfred Ander den första och sista att avrättas med giljotin i Sverige.
Ander hann bli 37år innan han blev avrättat på grund av ett rån han gjort på Gerells växelkontor, ett brott som han aldrig kom att erkänna. Under rånet misshandlade han kassörskan så brutalt så hon avled. Alfred kom över 5 211 kronor och 25 öre. Dessa pengar kom senare att användas som bevis mot honom då en del av pengarna var nerblodade.
Ander greps av polisen samma kväll som rånmordet ägde rum
Giljotinen var 442 centimeter hög och 238 centimeter bred. Det sägs att Ander vägrade tala med fängelseprästen före avrättningen och att hans sista ord var en förfrågan till Dahlmans assistent om han fick säga något före avrättningen, vilket han dock inte tilläts att göra. Giljotinen fungerade som väntat och sedan halshuggningen genomförts, överlämnades Anders kropp till läkare som kunde konstatera att han före avrättningen led av tuberkulos och att han svalt en större porslinsskärva.
Men hur många som dött här på Långolmen kan man omöjligen säga.
Det är säkert tusentals. De har hängt sig och mördats, dömts till döden och dött av sjukdom. Men det finns ingen statistik.
Man förde visserligen statistik. Fångarnas biografi antecknades noga. Hårfärg, längd, födelseort, uppförande, brott, strafftid. Men inga anteckningar hur många som faktiskt dog här.
Det har funnits en del kända interner på Långolmen under 1900-talet, till exempel:
Hjalmar Branting, politiker som dömdes för tryckfrihetsbrott
Isaac Grünewald, konstnär som fängslades för misshandel
Barbro Alving, journalist som dömdes för civliförsvarsvägran
Raskenstam som var en sol-och vårare (en fuckboy & golddigger) som det gjorts filmer om
Jan Guillou, för olovlig underrättelseverksamhet efter IB-affären
Lasse Strömstedt, kåkfarare och senare populär författare
Strömsted citerar
”För en fixare var Långholmen rena paradiset. Allt fanns att få inom murarna. Sprit, knark, tabletter av insomnings- och lugnande karaktär. Sniffade man thinner fanns det att köpa dunkvis.” (Lasse Strömstedt)
I mitten av1900-talet kom Stockholms stad & staten överens om att lägga ner fängelseverksamheten men det var inte förrens år 1975 som verksamheten upphörde helt & fängelse tömdes.
Långholmen är idag konferensanläggning, hotell, vandrarhem & Wärdshus. För att sticka ut bland alla konferensläggningar som finns idag har de valt att verkligen marknadsföra sig genom historien. Rummen man får bo i är de gamla cellerna som de gjorts om men ändå bibehållit fängelsekänslan.
Det finns också ett museum du kan besöka för att få ännu mer historia.