Långholmen
Hej, mitt namn är Ellinor och jag har valt att guida här på Långholmen då det har en fängslande historia eftersom det en gång i tiden var Sveriges största fängelse.
Långholmen består av flera byggnader som alla har sin egen historia. Där vi står nu är gamla kronohäktet som sedan 1989 är Långholmens hotell & vandrarhem.
Hit till Långholmen fördes bla lösdrivare och prostituerade, man skulle kunna säga att samhällets utslagna hamnade här, men inte bara utslagna utan även folk ur adelsklassen, till exempel Magdalena Rudenschöld som dömdes till dödsstraff.
Det finns flera byggnader på Långholmen och jag ska berätta lite mer om några.
Långholmens spinnhus
1670 byggdes ett stenhus av Ahlsteds på Långholmen men år 1724 köpte staten byggnaden för 37 000 daler kopparmynt vilket var mycket pengar på den tiden.
Staten skulle använda denna byggnad som ett kvinnofängelse, det blev Långholmens Spinnhus
I september samma år togs de första kvinnorna emot, det var då 110 vuxna och 10 barn. Det kallades Långholmens rasp- och spinnhus.
Kvinnorna som togs in till spinnhuset var som de på den tiden kallade lösdrivare, alltså de fria folket utan arbete eller bostad. Förr ansåg man nämligen att den som inte hade någon husbonde eller någon egendom var försvarslös och att vara försvarslös var ett brott på den tiden. Andra vanliga brott var misshandel, prostitution, stöld och rymning. Även häxeri var på den här tiden ett brott.
Hanna Hansdotter blev den sista personen i Sverige att dömas för häxeri. Hon fick sitt straff omvandlat till livstids straffarbete & satt inne på Långholmen.
Arbetsdagarna på spinnhuset var väldigt långa för kvinnorna. Både på vintern och sommaren väcktes internerna klocka fyra för att börja sin arbetsdag klockan fem, arbetsdagarna kunde pågå ända fram till klockan sju, åtta eller till och med så sent som nio på kvällen.
Arbetarna blev uppdelade i olika grupper beroende på deras ålder och styrka.
Man påstod att de som suttit inne på spinnhuset hade lärt sig att skrubbla, karda och att spinna så de skulle kunna försörja sig själva. De kunde alltså bli frigivna så länge de inte gick tillbaka till det så kallade oanständiga livet, som till exempel prostitution. Men efter att ha undersökt arkiven kommer det fram att det dock inte var ovanligt att folk ändå återvände till prostitutionen.
1808 Byggde man återigen ut för att kunna förvara ytterliga 200 stycken fångar men år 1825 flyttade kvinnofängelset till Norrmalm och utbyggnaden blev ett fängelse för även manliga interner, kronohäktet och centralfängelset.
På fängelset ägde Sveriges sista avrättning rum, med giljotin, (och vet ni vad en giljotin är?) En giljotin består av två vertikala skenor och en snedställd bila, Vid avrättningen frigörs bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen. Giljotinen användes mycket i samband med den franska revolutionen. Den 23 noember 1910 blev Alfred Ander den första och sista att avrättas med giljotin i Sverige.
Ander hann bli 37år innan han blev avrättat på grund av ett rån han gjort på Gerells växelkontor, ett brott som han aldrig kom att erkänna. Under rånet misshandlade han kassörskan så brutalt så hon avled. Alfred kom över 5 211 kronor och 25 öre. Dessa pengar kom senare att användas som bevis mot honom då en del av pengarna var nerblodade.
Ander greps av polisen samma kväll som rånmordet ägde rum
Giljotinen var 442 centimeter hög och 238 centimeter bred. Det sägs att Ander vägrade tala med fängelseprästen före avrättningen och att hans sista ord var en förfrågan till Dahlmans assistent om han fick säga något före avrättningen, vilket han dock inte tilläts att göra. Giljotinen fungerade som väntat och sedan halshuggningen genomförts, överlämnades Anders kropp till läkare som kunde konstatera att han före avrättningen led av tuberkulos och att han svalt en större porslinsskärva.
Men hur många som dött här på Långolmen kan man omöjligen säga.
Det är säkert tusentals. De har hängt sig och mördats, dömts till döden och dött av sjukdom. Men det finns ingen statistik.
Man förde visserligen statistik. Fångarnas biografi antecknades noga. Hårfärg, längd, födelseort, uppförande, brott, strafftid. Men inga anteckningar hur många som faktiskt dog här finns.
I mitten av1900-talet kom Stockholms stad & staten överens om att lägga ner fängelseverksamheten men det var inte förens år 1975 som verksamheten upphörde helt & fängelse tömdes
Det har funnits en del kända interner på Långholmen under 1900-talet, till exempel:
Hjalmar Branting, politiker som dömdes för tryckfrihetsbrott
Isaac Grünewald, konstnär som fängslades för misshandel
Barbro Alving, journalist som dömdes för civliförsvarsvägran
Raskenstam som var en sol-och vårare (en fuckboy & golddigger) som det gjorts filmer om
Lasse Strömstedt, kåkfarare och senare populär författare
Strömsted citerar
”För en fixare var Långholmen rena paradiset. Allt fanns att få inom murarna. Sprit, knark, tabletter av insomnings- och lugnande karaktär. Sniffade man thinner fanns det att köpa dunkvis.” (Lasse Strömstedt)
Jan Guillou, för olovlig underrättelseverksamhet efter IB-affären
Kommer ni ihåg Magdalena Rudenschöld som jag berättade om i början? Hon som dömdes till dödsstraff? Hon slapp sitt dödsstraff då hon tillhörde adeln och ansågs som väldigt snygg och behövde därefter bara stå vid skampålen några timmar och tillbringa tre år i spinnhuset istället för att bli halshuggen. Som ni hör var det nu som då vanligt att man fick förmåner om man hade mycket pengar och kom från ”rätt” familjer.